Är kvinnan eller mannen bäst?

Läste in insändare i Svensk Polis om hur personer resonerar angående om en man eller kvinna skulle vara bäst som polis. Det var en student vid Kristianstads universitet som skrev en c-uppsats om detta, "Attitudes toward women in the Swedish police force".

Där beskrivs det att både män och kvinnor säger att de tycker att båda könen är lika bra poliser. Men sen i en psykologisk studie visar resultatet att man tycker sitt egna kön är lite bättre än det andra.

Undra vad man själv tycker? Är det någon skillnad mellan vad man tycker och vad man säger? Vill man vara politisk korrekt i alla lägen? Studien visade på att man säger en sak och tycker en annan sak. Är det de undermedvetna som är här och spökar?

Jag tycker att både kvinnor och män är till lika stor nytta som poliser. Vi har alla människor, oavsett kön, olika egenskaper som är extra värdefulla i olika situationer. Därför tycker inte jag att man kan säga att ett kön är bättre än det andra. Men självklart finns det vissa egenskaper som man har större nytta av än andra inom polisyrket. Mångfald är något som är till nytta!

Kultur är inget för alliansen!

Första januari blev det som alliansen bestämde, statens museum tog bort den gratis entrén. Detta påverkade självklart besöksnivåerna till museerna. Man kan idag läsa i DN att besöksvolymen i medelsnitt har sänkts med 35 % under januari månad. Det värst drabbade museet är Arkitekturmuseet där besöken har minskat med hela 85 %, från 26 147 till 4480. Det är nästintill svårt att förstå den dramatiska minskningen.

Man har i många artiklar kunnat läsa om att vi svenskar shoppar allt mer friskt. Av detta kan man utläsa att vi svenskar prioriterar att spendera våra pengar genom att köpa saker, istället för att gå och dra lärdom av våra kulturella skatter.

Vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth säger i en intervju att "Vi har prioriterat att sänka skatterna så får folk själva avgöra vad de vill använda pengarna till". Det är en fin tanke i alliansens perfekta värld, men tyvärr fungerar det inte den verkliga världen på samma sätt. Om varje människa själv skulle få avgöra vad de skulle göra med alla sina pengar och inga skatter skulle tas ut, skulle inte världen fungera. Det skulle bli ännu större klyftor mellan samhällets klasser och en tillbakagång till slavsamhället.

Om vi inte ens kan se till att våra kulturskatter blir bevarade och att vi ger befolkningen en chans att se dem. Om vi bara bevarar de föremål vi har men aldrig visar dem offentligt, vad är då vitsen att bevara dem.

Fortsättningsvis säger kulturministern i artikeln att "Museerna står för många av våra minnesnycklar och jag hoppas att man skall bli ännu bättre på den pedagogiska delen". Det enda jag kan utläsa ur detta är att kulturministern tycker att museerna ska vara en viktig roll i samhället och deras förmåga att lära oss något. Men som det är nu gäller det att locka publiken till museerna och för att få tillräckligt många besökare för att täcka kostnaderna är att ställa ut saker som intresserar en stor publik och inte för att lära dem något nytt. Säkra kort, framför mer vågade blir då framtidens huvudregel.

Kulturministern säger också att "Ingenting är gratis. Vi kommer inte att kunna ha museer med högkvalitativ verksamhet om de inte kan ta betalt för den". Detta kan jag självklart förstå, men som det har visat sig under första månaden, är inte den svenska befolkningen idag beredd på att betala de kostnaderna direkt, utan endast genom skatterna. Även om vi borde bestämma själva över våra pengar, verkar dagens samhälle inte beredd på att bevara våra kulturella skatter.

Ett första steg till att öka intresset till museerna är att dramatiskt sänka entréavgifterna till en summa som inte avskräcker besökarna. I min tankevärld är 20 kronor något som de allra flesta skulle kunna tänka sig betala för att gå in på ett museum.

Höja studenternas bidrag

Idag kan man läsa att en statlig boutredning föreslår höjda studiebidrag och bostadsbidrag till studenter. Detta är något som många studentorganisationer har slagits för i lång tid.

Vi studenter har får lika lite pengar idag som studenterna fick för 15 år sedan. Som alla vet, har samhället förändrads mycket sedan dess. Hyrorna tar minst halva studiemedlen och litteraturen den andra halvan. Vad man ska leva på är ett frågetecken för många. En del tar socialbidrag, bostadsbidrag, jobbar extra eller lånar pengar av sina föräldrar. Är det verkligen så vi vill att studenterna ska livnära sig? Är det inte bättre att de kan fokusera på studierna? Det borde samhället tjäna på i det långa loppet, men förmodligen tänker inte makthavarna på samma sätt som oss studenter!

Jag hoppas alliansregeringen lyssnar på den statliga bostadsutredningen även om den var begärd av den förra socialdemokratiska regeringen och, på grund av alliansen, fått avsluta utredningen i alla hast. Vi kan bara vänta och se om studenternas situation förändras åt det positiva?

Försöker Sveriges Radio få lyssnar på alla kanaler?

Läste dagens ledare i Dagens Nyheter, som handlar om Sveriges Radio och SVT förändringsarbete som skett det senaste åren/året.

I ledaren beskrivs det väldigt bra vilket uppdrag som SR och SVT har, att finnas "I allmänhetens tjänst". Detta är självklart något man säkert kan se ur olika perspektiv. Men ledaren går ut på att varken SVT eller SR ska jaga tittar/lyssnare. De ska göra de program som kanske inte har de högsta tittarsiffrorna, utan de program som hjälper till att utveckla samhället. Men givetvis måste SVT och SR se till att de har en publik. För utan en publik, kommer de garanterat att försvinna.

Själv tittar jag inte speciellt mycket på tv, men de gånger jag gör det, fångas jag ganska ofta av nichade program på SVTs kanaler. Under det senaste året har jag även upptäckt deras hemsida, som jag måste säga är otroligt bra. Där kan man inte bara få massa av information om program, utan även titta på deras egna program. Detta visar att SVT följer med den utvecklingen som sker i dagens samhälle. Detta är något som visar att de vågar ta steget in i framtiden.

Vad nu Sveriges Radio har gjort för förändringar nu är det nog ingen som riktigt vet. Flyttar program mellan kanalerna och ändrar deras olika mål. Detta är något som jag inte kan förstå och, som jag ser, ett försök att marknadsföra alla kanalerna för att få en jämnare fördelning av lyssnarna. Men eftersom detta är en förhållandevis ny förändring får vi ser vilka effekter det ger i framtiden. För förhoppningsvis har både ledningen i SR och SVT långsiktiga mål med deras förändringsarbeten.

Varför kan inte EU-parlamentariker följa reglerna?

Läste i Västerbottens folkblad att EU-parlamentet i januari införde ett rökföbud i deras lokaler. Men nu 43 dagar senare har de tagit bort detta förbudet och ska införa rökrum istället. Detta kommer att betyda stora kostnader som vi skattebetalare får stå för.

Och varför? Jo, de tog bort rökförbudet eftersom det inte var någon som följde det! Tänk om vi alltid ska anpassa oss efter vad EU-parlamentarikerna vill. Vad skulle hända om någon lands medborgare gör upprör emot en regel. Jo, då får vi böter. Inte ska vi tro att landets riksdag eller parlament tar bort regel. Det här tycker jag är ytterst beklagligt och ytterligare en gång får vi ett bevis, på att EU inte fungerar längre utan bara är en plats där översittare får styra som de vill.

Det är absolut dags att förändra EU så att stödet från mänskligheten ökar igen.

Mobbing, en sak för hela Sverige

Jag har just läst debattartikeln "20 procent fler mobbade barn slog larm till Bris år 2006". Den får mig verkligen att bli ledsen. Ska det vara så i dagens Sverige?

Men att fler kontaktar BRIS kanske ändå kan vara ett bevis på att barn vågar ta kontakt, för att lösa problemet. Det är också ett bevis på att BRIS har fått ut sin information om att kunna hjälpa barn, när de har problem. Men självfallet borde BRIS inte behöva finnas om samhället själv kunde hantera detta.

Men jag tycker att samhället har kommit en bit på vägen. Jag tycker att fokuseringen på utseendet har förändrats de senaste åren. Det är inte alls lika många diskussioner om smala tjejer. Även om det fortfarande är ett stort problem, tycker jag att fokuseringen har varit på saker som utvecklar samhället.

Men att barn inte vet eller vågar ta kontakt med den hjälp som finns är oroande. Detta är självklart något man måste jobba med. Men jag tycker att det inte bara är myndigheterna och regeringen/riksdagen som ska arbeta. Utan det är något som vi måste arbete med i hela samhället. Varje person måste genom sin roll i samhället våga arbeta för att barn kan fortsätta att växa upp, i en bra miljö. Men självfallet är det ytterst viktigt att skolan och andra myndigheter i samhället får de resurser som behövs för att göra samhället till en bra plats, för barn att växa upp och att kunna få stöd när det behövs.

Föräldrarna har en stor del i arbetet av att få barnen att känna sig säkera och våga prata med sina föräldrar. Att få samarbetet mellan barn och föräldrar att fungera är verkligen en svår situation och kan inte alltid lösas.

Men jag anser att föräldrarna alltid bör kontaktas och vara med i barnets utveckling. Att hålla föräldrarna utanför en sådan sak som exempelvis att barnet blir mobbat i skolan, ser jag som en omöjlighet. Hur ska vi kunna lösa problemet om vi bortser från barnets skyddsnät hemma? Självfallet kan det finnas undantag, exempelvis om föräldrarna själva begår övergreppen.

Men detta är ett stort och svårt problem att komma till någon konkret lösning på. Men jag håller med Ingela Tahlén och Göran Harnesk om att skolan behöver mer resurser för att kunna vara ett större och bättre stöd för dagens barn och ungdomar. Men vi måste också som medmänniskor agera när vi ser orättvisor i samhället. Idag anser jag att vi agerar alldeles för lite. Vi undviker att se dem! Jag säger att vi ska öppna våra ögon och agera!